Signerat: Fotboll förklarar världen. Kanske.
I en signerad ledarkrönika skriver Eric Sundström om vad årsmötet med den europeiska S-tankesmedjan FEPS har med VM att göra.
I onsdags hade den europeiska tankesmedjan ”Foundation for European Progressive Studies” (FEPS) årsmöte i Bryssel. FEPS har hyfsat med resurser och står Europeiska Socialdemokraters parti nära. På årsmötet skulle den vakanta posten som FEPS-ordförande tillsättas.
77 nationella S-partier och tankesmedjor är medlemmar av FEPS. När jag blev ombedd att representera svenska S på mötet var valet lätt. Kalendern var spelbar och dessutom var det spelfri dag i VM.
Ordförandevalet var en formalitet. En tung europeisk politiker hade redan ringats in. Massimo D’Alema har varit italiensk premiärminister, utrikesminister, Europaparlamentariker, partiledare för vårt systerparti.
Och chefredaktör för partitidningen l’Unità (grundad av Gramsci).
D’Alema valdes, applåder följde och jag lyssnade noga till hans programförklaring. Hjärnan mår ju bra av att träffa partivänner med andra erfarenheter än de som finns på Sveavägen 68 och i Visbys gränder. Och D’Alema överraskade positivt.
Han vill bredda FEPS geografiskt och demografiskt. Vi kan inte bara syssla med navelskådning i EU där vi till vänster förlorar val, samtidigt som vi vinner i andra världsdelar. Vad kan vi lära av progressiva partier, fackföreningar och organisationer utanför EU, undrade D’Alema retoriskt.
Vidare börjar EUs S-partier bli åldersstigna, konstaterade D’Alema. Hur kan vi tilltala en radikal ungdomsgeneration som tar EU för givet? Som förknippar en korsad nationsgräns med ett sms som berättar att mobilen byter operatör?
Efter D’Alemas tal följde diskussion och en belgisk öl i solen på Grand Place. Jag snackade länge med Sunder Katwala från den anrika tankesmedjan Fabian Society. Han är lika nördig som jag och vi applicerade D’Alemas tal på det VM som pågår.
Av de åtta lag som gick till kvartsfinal styrs sex av regeringar till vänster (EUs Spanien, samt Brasilien, Argentina, Uruguay, Paraguay och Ghana). I Holland pågår koalitionsförhandlingar där S-partiet PvdA har en central roll.
Bara Tyskland styrs av högern, och där kunde Merkel knappt få sin presidentkandidat vald.
VM bevisar det vi alla vet: S-politik är bäst för ett land. Englands haveri var givet när Tories vann valet. Italien och Frankrike ska vi inte tala om. Men det finns en fara med vår blandning av VM och D’Alema: Tänk om ett ungt, tyskt lag vinner allt till slut!
Då erkänner vi att allt var på skoj. Men om Argentina vann i lördags så förklarar fotboll världen, förstås.
Eric Sundström, chefredaktör