Proffs på att tycka

Nyhet 100719

|

 

Vårt viktigaste uppdrag är att göra politiken tillgänglig. Vi ger tre olika ideologiska perspektiv på tre, fyra aktuella händelser. Jag tycker vi fungerar som en slags politisk konsumentupplysning, säger Ursula Berge, medlem i SvTs nyhetspanel och samhällspolitisk chef på Akademikerförbundet - SSR.

Centralbadets fik klockan 09.30. Ursula Berge har redan druckit upp sin smoothie när Thomas Idergard hastar in med portföljen i hand. Han tar av sig kavajen, sätter sig och inleder ett samtal om Socialdemokraterna med sin tyckarkollega. Allt på samma gång. De fnissar, lutar sig mot varandra. Thomas Idergard brister ut i ett vrålskratt. Till vardags är han chef för den högerorienterade tankesmedjan Timbros välfärdsprogram
Men han och Ursula Berge  är också veteraner i åsiktsbranschen, som Berge uttrycker det.
Thomas Idergard skrattar till.
– Jag trodde vi var i förtroendebranschen.
– Man ska kalla saker vid sitt rätta namn, säger Berge.
I närmare tio år har de suttit i SVTs soffa klockan 07.45 varannan eller var tredje fredag. Dagen innan sändning blir de uppringda av programledaren för ett så kallat förprat. De får ett ämne och en minut på sig att komma med sina åsikter.
– Det är viktigt att det blir en dynamik mellan oss. Någon gång har det hänt att vi i sändning haft samma åsikt och då hade de nog inte förpratat, säger Idergard.
De har roligt i soffan.
– Den vanligaste kommentaren, förutom något om håret, är åh, vad trevligt ni verkar ha det, säger Berge.

– Och det handlar ju inte om att vi sitter och jamsar med varandra. Jag kan säga till Thomas, att nu är du himla reaktionär, och så kan man ju inte säga, ha, ha.
– Men politik kan bli så magsurt ibland. En partiledardebatt är inte så rolig. Men det här är ett format som människor kan ta till sig.
Just reaktionär är ett ord Ursula Berge tar till när hon beskriver Thomas Idergards politiska positionering. Kanske inte så smickrande.
– Okej, han är klassiskt värdekonservativ. Han har gjort en resa men han är väldigt trygg där på högerkanten.
Thomas Idergards ögon lyser. Han skrattar högt.
– Det är det där med kungen, militären och kyrkan. Såna värden jag kanske inte delar, fortsätter Berge.

Thomas Idergard håller med om att han kan ha ändrat sina åsikter. Något har hänt sedan han blev politiskt aktiv på 80-talet i Moderata ungdomsförbundet. Borgerligheten har gått från nyliberala analyser till att vara mer mångfacetterad.
– Det är möjligt att det påverkat mig och att min egen utveckling är en bild av det. Men nu skulle jag nog kalla mig frihetligt konservativ. Jag är skeptisk till politik som vetenskap. Det där att åh, nu har jag kommit på den perfekta planen. Den andan är jag väldigt mycket emot.

Ursula Berge får etiketten socialliberal vänster. Typ.
– Hon håller sig klart till vänster om mitten men gör väl inga direkta marxistiska analyser. Men å andra sidan kan man väl stoppa in större delen av socialdemokratin i den socialliberala idétraditionen nu när klasskampen  kommit i bakgrunden, säger Idergard.
Ursula Berge själv beskriver sig som frihetlig vänster med socialliberala inslag med vurm för välfärdsstaten och socialförsäkringssystemet.
– Jag har aldrig direkt varit partist och blev medlem sent i Socialdemokraterna. En journalist kallade mig för kärleksfull kritiker. Jag har alltid varit i den här sfären men ofta självständigt.
Utom när hon jobbade i regeringskansliet i slutet av 90-talet. Hon gick från att vara ledarskribent till att ingå i en politisk stab och alltid, alltid företräda regeringen utåt.
– Ja, det vet ju du också hur det är, säger Berge.
– Som ett levande pressmeddelande, konstaterar Idergard.
– I dag kan jag få höra av ledande socialdemokrater att det var bra det där du sa. Att det finns en öppen ventil i vissa frågor, fortsätter Berge.
Alltså helt klart roligare att vara frifräsare än politiker.
– Vi företräder bara oss själva. Det sitter inte en hel organisation bakom oss och får spel om vi säger något kontroversiellt. Det är skönt, säger Thomas Idergard, som har förflutet som ordförande för Moderata ungdomsförbundet.

I början av juni skrev de båda en debattartikel tillsammans med den tredje medlemmen i nyhetspanelen, Birger Schlaug, före detta språkrör och riksdagsledamot för Miljöpartiet. Rubriken var Sluta med feel-good-politiken. Debattörerna efterlyser mer ingående förklaringar till politikernas ställningstagande och vägval.
– Det handlar förstås om ett samspel mellan media och politik. Men jag tycker det vore bra om politikerna oftare ville förklara sina avvägningar och också fick utrymme till det: det här är viktigt och det här är viktigt men det här är ännu viktigare. Därför har vi gjort det är vägvalet. Bakom alla retoriska figurer om ungdomsarbetslöshet eller välfärdsfrågor finns värderingar av fakta och idéer, säger Idergard.
– Alla hushåll gör avvägningar. Den känslan borde komma fram hos politikerna. Det skulle också lösa en del av problemen med synen på politikerna som en elitklass. Att de också vrider och vänder och landar i något och står för det.

Ursula Berge håller med.  Hennes akilleshäl är opinionsundersökningar. Hon uttrycker känslan av att alla nya idéer, ord, uttryck måste vägas på guldvåg i olika undersökningar innan de blir offentliga. Sedan vågar ingen använda något annat ord.
– Jag är övertygad om att Nya moderaterna har opinionsundersökt varenda liten politisk uppfattning, säger Berge.
Hon suckar. Lägger armarna i kors.
Thomas Idergard skrattar.

Han nämner flera frågor där politikerna borde träda fram och ta verklig ställning. Till exempel klimatfrågan.
– Först pratade alla om det. Nu pratar ingen om det. Men var ärliga då: pratade ni om det för att ni var tvungna eller menade ni något med det och vilka uppoffringar måste vi i så fall göra.
Ursula Berge säger att hon i valtider ofta kritiserar Socialdemokraterna för att de i sina lokala partiprogram uppmanar människor att komma och berätta vilka frågor S ska driva för att vinna valet.
– Jag har svårt att förstå det där. Man är ju politiker för att man vill förändra världen. Man måste ju vilja gå åt något håll oavsett vad andra tycker.
– Syftet är inte att vinna val. Det är bara ett medel. Men det har blivit ett mål, säger Berge.

Thomas Idergard lanserar sin egen favoritpolitiker: Edmund Burke, konservativ politiker i 1700-talets England. Thomas Idergard drar sin historia: Burke var med och sänkte spannmålstullarna och återvände till sin valkrets som bestod av jordbrukare. De var rasande. Men Burke sa: Jag försvarar era intressen mot era åsikter.
– Man väljs för att man tydligt har deklarerat sina värderingar. Man konkretiserar dem, någon tycker inte de var bra. Jaha, men rösta bort mig då. Men till dess tänker jag också fullfölja min linje, förklarar Idergard sitt resonemang.
– Det är lite av en motbild till alla fokusgrupper.

Slutsatsen måste alltså bli: Tills vidare får Ursula Berge, Thomas Idergard och deras likar stå för resonerandet.
– Det är roligt om vi kan göra något på marginalen. Få fram de verkliga värderingskonflikterna, säger Idergard.
– Och vi behöver inte vara oroliga för att hamna längre ner på någon lista. Det är ingen som röstar på oss, konstaterar Ursula Berge.
Hon ser nöjd ut.
Thomas Idergard skrattar.