Hoppade av efter sveket: "Centern har sålt sin själ"

Nyhet 100204

|

 

– Jag fick tidigt signaler om att partiet var på väg att svänga i energifrågan och jag minns att jag lyfte frågan med andra lokala centerpolitiker. Är det så kliver jag av, sa jag varpå flera hakade på, berättar Lotta Lange.
– Men egentligen var det nog ingen som riktigt trodde att det skulle bli som det blev. Att Centern skulle sälja sin själ för makten.

Torsdagen 5 februari 2009 kom dödsstöten. Samtliga av partiets riksdagsledamöter blixtinkallades till ett hemligt möte och fick där veta att partiledningen fattat ett nytt beslut ifråga om kärnkraften.
När beslutet offentliggjordes tog Lange genast en timeout från sina uppdrag i kommunen.
– Jag kommer ihåg att jag var så fruktansvärt arg och besviken att min stackars familj gick och gömde sig, berättar Lange med ett snett leende på läpparna.
Efter 14 dagars timeout fattade Lotta Lange det slutgiltiga beslutet.
– Jag skickade in min avsägelse till kommunen och ringde medlemsregistret och bad dem avsluta mitt medlemskap i C med omedelbar verkan.
– Egentligen var det nog bristen på interndemokrati som var det allra värsta. C är ett folkrörelseparti som alltid varit noga med en bred förankring och demokratiska processer. Nu har Centern sålt sin själ, det som byggt rörelsen stark, för att vara M, FP och KD till lags. Det kan inte jag gå med på, säger Lange bestämt.

Med rötterna i Göteborgs arbetarkvarter odlade Lotta Lange tidigt ett intresse för politik och samhällsfrågor. Som nittonåring, i samband med kärnkraftsomröstningen, fick hon upp ögonen för C. Kärnkraftsfrågan  grep tag på ett sätt som ingen annan enskild fråga tidigare hade gjort
– Jag tänkte, kan jag stå för det här inför mina barn och barnbarn?
För snart 20 år sedan valde hon och familjen att byta storstaden mot landet och flyttade till Fogdö utanför Strängnäs i Sörmland, där hon tog steget in i Centern.
Lange tog en aktiv roll i den kampanj som sedermera kom att resultera i en riksdagsplats för Roger Tiefensee efter valet 2002. Tiefensee är nu
gruppledare i riksdagen.
Två gånger har Lange stått på partiets riksdagslista och inför valet 2006 blev hon ledamot i barn- och utbildningsnämnden i Strängnäs.
Men kort efter valframgångarna i hemkommunen och i riksdagsvalet började Lange tvivla på sitt parti.
– Första gången var när jag hörde Jan Björklund prata om ”flumskola” och så tydligt säga emot bättre vetande. Jag kände inte alls igen mig i hans åsikter.
Lotta Lange minns hur hon diskuterade detta med sina partivänner i hemkommunen.
– Jag sa klart och tydligt att om jag får åka på den stundande centerstämman så tänker jag lyfta den här frågan. Det var ingen som protesterade, berättar hon.

På Centerstämman hamnade Lotta Lange i en het debatt med sin gamle vapendragare Roger Tiefensee.
– Jag minns att jag frågade Roger rakt ut, vart fan är Centerpartiets röst i skoldebatten, säger Lange.
Av snacket i korridorerna på stämman började Lotta Lange förstå att hon inte var ensam om att vara frustrerad.
– Jag förstod mellan raderna att flera nationella företrädare ansåg att Centern fått betala ett väldigt högt pris på samarbetets altare.
Efter Centerstämman fortsatte frustrationen att växa.
– Jag minns att jag sa till min man: hur gick det här till, när blev Centerpartiet ett nyliberalt parti, när slutade vi bry om oss om våra medmänniskor och istället se oss som potentiella företagare som bara funderar på nästa års aktieutdelning, berättar Lange.

Lange satte, så snart hon fick nys om det hemliga mötet i riksdagen, igång att sms:a den gamle vännen Tiefensee.
– Jag skrev till Roger och frågade vad fan det var som höll på att hända: ”Stämmer det som läckt ut att vi är på väg att sälja vår själ?” Roger svarade: ”Du kan vara lugn, du kan fortfarande vara en stolt centerpartist.” Men det tyckte inte jag, säger Lange.
– Jag förstår verkligen svårigheterna, att man måste kompromissa i ett samarbete och att allt har sitt pris. Men makten kan inte vara överordnat våra grundläggande värderingar.
Efter beslutet att lämna Centerpartiet har Lange inte haft någon kontakt med sina gamla partivänner.
– Det blev helt tyst, ingen har hört av sig. Jag har inte ens fått en blomma för mitt arbete i kommunen.
Hon anser sig inte heller längre vara centerpartist.
– Jag hoppas absolut inte på en alliansregering efter valet. Det är omoraliskt att ta från de fattiga och ge till de rika. Det Sverige som nu växer fram är inte det Sverige jag vill ha.