S-strid om svensk trupp i Afghanistan

Nyhet 091019

|

 

Varje kongress har sin utrikespolitiska hetpotatis. I Västerås 2001 hade Anna Lindh (S) en mycket tuff debatt om USAs bombningar av Afghanistan efter 11 september. 2005 i Malmö slogs Laila Freivalds för att ett veto i FNs säkerhetsråd inte får hindra världen från att agera mot folkmord. På årets partikongress handlar debatten åter om Afghanistan.
Direkt efter kongressen, 3 november, är det dags för regeringen att lägga en ny proposition om den svenska ISAF-styrkan. Försvarsminister Sten Tolgfors (M) vill nu förstärka styrkan och dess utrustning ytterligare. Exakt hur mycket är oklart.
– Regeringen har markerat i budgeten att de vill ha mer pengar. Vi har mindre pengar i budgeten till utlandet än de, säger Anders Karlsson (S) ordförande i försvarsutskottet. 
Partiledningen har inte satt ned foten än, men argumenterar för den nuvarande insatsen i kongressens motionsutlåtande: ”Det måste finnas en militär närvaro i Afghanistan för att garantera en säkerhet för medborgarna men också för biståndsarbetarna och för att möjliggöra återuppbyggnad av landet.”

Men först är det alltså kongress, vilket betyder att den debatten får en mycket avgörande betydelse för riksdagsgruppens beslut. Det var först efter intern debatt och tilläggskrav som S-riksdagsgruppen gick med på den senaste utökningen av den svenska FN-truppen i november 2008. Då krävde partiet samtidigt en långsiktigare och bredare strategi för det svenska engagemanget i Afghanistan ”med tonvikt på en framtida ökad civil närvaro och en minskad militär närvaro”.
S förklarade också att agerandet från USAs då nya administration skulle vara avgörande för det framtida svenska ställningstagandet. Nu ser det ut som om president Obama kommer att öka trupperna till Afghanistan. USAs Operation Enduring Freedom, OEF, krigsföringen mot al-Qaida och talibanerna, har hårt kritiserats för civila offer och kohandel med krigsherrar. Samtidigt går dagligen talibanerna till nya offensiver med det ökade förtryck det innebär, inte minst mot kvinnorna.
Till partikongressen finns det motioner från Stockholms, Nyköpings och Lunds arbetarekommuner om att Socialdemokraterna ska verka för att Sverige drar tillbaka sina trupper från Afghanistan. Huddinge arbetarekommun vill sända fler svenska soldater.
– De svenska soldaterna måste dras tillbaka nu när de villkor riksdagen tog om skarp åtskillnad mellan ISAF och USA-styrkan OEF inte längre gäller. ISAF är nu underställd USAs militär efter beslut i den amerikanska senaten. Det för in oss i ett krig för USAs räkning, säger Stockholms arbetarekommuns kongressombud Maj Britt Theorin.

Som vanligt är känslorna heta i den internationella S-debatten.
– Olof Palme sa att man inte kan bomba en by för att få fram fred och han hade rätt. Istället måste vi se till att vinna folkets förtroende och stödja den civila uppbyggnaden, säger Maj Britt Theorin.
Partistyrelsen och huvudföredragande Urban Ahlin (S) betonar starkt att det finns ett FN-mandat och att målet med den svenska insatsen är att afghanska myndigheter själva ska kunna ansvara för säkerheten i sitt land. Att den långsiktiga freden och stabiliteten skulle riskeras om FN lämnade Afghanistan i förtid. ISAFs och OEFs uppdrag ska hållas isär, anser partistyrelsen, även om ”samordning mellan styrkorna är behövlig”.
Afghanistanfrågan blir än känsligare av att Vänsterpartiet och nu även Miljöpartiet vill avveckla det svenska militära engagemanget.
”Tyvärr har den nya administrationen inte visat något ledarskap i hur världssamfundet ska kunna få slut på stridigheterna och bidra till att Afghanistan stabiliseras och fokus kan läggas på att börja bygga upp det civila samhället. USA:s lösning heter fortsatt eskalering av kriget och krav ställs nu från militärt håll att sända fler soldater. Det är inte den utvecklingen som vi hoppats på”, skriver Miljöpartiet i en ny riksdagsmotion.