Politik – kompisar emellan

Nyhet 090216

|

 

Hemma i vardagsrummet finns också Europaparlamentarikern Åsa Westlund (S). Tända ljus står på bordet och salta pinnar i glas. Pizzabitar ligger framme i kartonger, ett tjugotal tjejer har tagit plats i soffan, fåtöljerna eller slagit sig ner på kuddar på golvet i lägenheten på Kungsholmen, en av Stockholms innerstads snabbt växande stadsdelar där lyxiga bostäder breder ut sig på den gamla industrimarken.

Redan för fem år sedan kampanjade kvällens värdinna Emma Ölmebäck och Gunilla Hjalmarson för Åsa. De ville ha in en ung tjej i Europaparlamentet – och lyckades. Då var Åsa Westlund 27 år, vilket är den ungefärliga medelåldern för tjejerna som är med i kväll.

Moa Arnberg är en av de inbjudna. Hon känner Gunilla Hjalmarson från gymnasiet, men har aldrig själv varit partipolitiskt aktiv.

– Jag har läst statskunskap och är intresserad av politik, men känner mig oinsatt i EU-frågorna, säger hon.

Hon var lite fundersam när hon först fick inbjudan.

– Det lät lite konstigt, som ett tupperwareparty för politik, säger hon, men understryker att hon har fullt förtroende för kompisen Gunilla och inte tvekade att komma.

Skillnaden är att det här inte handlar om att demonstrera hushållsartiklar i plast för hemmafruar, vilket var syftet med 1950- och 60-talens tupperwarepartyn.

Temat för kvällen är politik och Åsa Westlund berättar om sitt arbete med miljö och folk­hälsa i parlamentet, men det är långt ifrån ett klassiskt valmöte. Alla har blivit inbjud­­na av en kompis, och framför allt är de inbjudna till ett hem och inte till en föreningslokal.


Plötsligt ringer det på dörren, och snart har två unga jurister som jobbat sent också tagit plats på golvet. Sammanlagt är det ett 20-tal personer i lägenheten. Emma Ölmebäck berättar att hon och Gunilla Hjalmarson låtit sig inspireras av Barack Obama och ville testa en av hans kampanjmetoder.

– Det är ett experiment. Vi har bjudit in samhällsintresserade tjejer som tycker saker, men aldrig varit i kontakt med en politiker, säger hon.

Trots att den dörrknackning och röstregistrering som ledde Obama till valseger i det amerikanska presidentvalet känns avlägsen, är förhoppningen att mötet kan ge ringar på vattnet. På köksbordet ligger valmaterial, och papper och penna för den som vill skriva upp sig för fortsatt kontakt.

– Det är klart att det är kul om de röstar på Åsa, men i första hand är det viktigt att de går och röstar, säger Gunilla Hjalmarson.

Åsa Westlund drev en lyckad personvalskampanj för fem år sedan då hon lyckades dra in närmare 42 000 personkryss, och är inte sen att pröva nya valmetoder. Men det här är första gången hon pratar på en tjejkväll med sina vänners vänner som åhörare.

– Alla relationer spelar roll. Vi gör alla misstaget att inte prata med dem som är nära, säger hon.

Numera driver hon sin kampanj på flera forum på internet, minibloggen Twitter och nätverkssajten Facebook, bland annat.

– Genom Facebook har jag upptäckt att fler än vad jag trodde är intresserade av politik, det är så många som är med och stödjer upprop för oli­­ka saker, säger Åsa Westlund.

Tjejkvällar och middagar är en metod för att komma åt en väljargrupp som Socialdemokraterna har haft svårt att nå, unga kvinnor och småbarnsföräldrar.

– Kvinnor i min ålder besöker sällan valmöten, säger Åsa Westlund.

Hon har pratat klart, men det finns fortfarande vin och pizza på bordet och de flesta sitter kvar och småpratar.

– Jag känner mig mer upplyft i kväll än när jag åker hem från en vallokal, det är skönt att slippa det där hastiga uppbrottet, säger Åsa Westlund.

Politiska hemma-hos-möten ny valstrategi

Även ett litet möte med tio personer hemma hos en Obamasupporter kan skapa flera positiva ringar på vattnet, sa Macon Phillips, en av Obamas centrala valstrateger, i en intervju i Aktuellt i Politiken i september 2008. Nu drar Socialdemokraterna lär­domar av det amerikanska folkrörelsearbetet.
 

När det amerikanska presidentvalet var vunnet, visade det sig att Obamas kam­panj­arbetare personligen – genom dörrknackning eller telefonsamtal – haft kontakt med cirka 26 procent av väljarna. Det kan jämföras med att Socialdemokraterna i förra valet nådde tre procent av väljarna med ett personligt samtal.

– Det är en väldigt viktig siffra, säger Carl Kangas, som just nu arbetar med att dra upp riktlinjerna för Socialdemokraternas valkampanj till Europaparlamentet.
 

Enligt honom finns det mycket att lära av Barack Oba­ma, som visade att man kan vinna val genom folkrörelsearbete. Socialdemokraternas vik­­tigaste nationella strategier inför valet 7 juni är dörr­knackning, hemma-hos-möten, telemarketing och di­rektbrev.

De tre första metoderna är exempel på klassiskt folkrörelsearbete, som nu ska göras mer systematiskt och lyftas som en nationell strategi.

– Framför allt ska vi bli bättre på att samla kontakt­uppgifter så att vi kan återkoppla till de väljare vi pratar med, säger Karl Cangas.

Politiska hemma-hos-möten är inte något nytt, men det har inte tidigare funnits med i någon nationell valstrategi.

– Tanken med hemma-hos är samma sak som med dörr­knackning, vi vill få till stånd fler möten mellan aktiva socialdemokrater och väljarna. Det ska vara avspänt, runt ett köksbord eller i tv-soffan. Det är ett sätt för oss att nå nya väljargrupper, och att få reda på den oro och de funde­ringar som finns bland dem, säger Carl Kangas.

Obamas kampanjmakare har också lyft fram betydelsen av att satsa på de ”långa grässtråna” – alltså de supportrar som är beredda att göra det där lilla extra för sin kandidat, som att öppna upp sitt hem för vänner och bekanta för ett politiskt möte.
 
Att mobilisera och uppmuntra sina långa grässtrån visade sig vara viktigare än att få stöd från stora dragplåster som Oprah Winfrey och Bruce Springsteen.