Har vi fest eller kris i partiet?
Har ni fest eller, lyder den klassiska frågan i reklamsnutten som ville få oss att äta mer chips. Nu har det snart gått två år sedan Mona Sahlin klev av scenen som ny partiledare till dundrande applåder. Och till en början spelade det ingen roll vad Mona eller S gjorde. Opinionssiffrorna var höga och borgerligheten klantig.
Men festen i reklamfilmen var lika konstlad som opinionssiffrorna kring 45 procent. När Mona Sahlin sedan gör det svåra och bildar ett regeringsalterantiv, samtidigt som krisen gör att fler väljare sluter upp kring den styrande handen, är det naturligt att opinionssiffrorna blir jämnare.
Då vädrar borgerlig media och övrig media morgonluft. Så på sistone har det varit gott om reportage och tv-inslag om Mona Sahlins och partiets ”kris”.
Men ”krisrapporteringen” har oftast saknat nyheter och rejäl substans. Det har handlat om en bil som fick problem i besiktningen, skildringar av förhandlingarna S-MP-V, samt en del kritiska röster i olika arbetarekommuner.
Och låt oss hoppas att S förblir ett så pass stort parti att det alltid går att hitta kritiska röster. Samt att partiets betydelse i svensk politik förblir så viktig att det går att sälja lösnummer på välskrivna reportage som beskriver att ”solen glittrade i sjön Yngerns krusningar” när S, MP och V träffades på Bommersvik.
Visst, den här ledarsidan gillar att hitta ljuspunkter när andra målar i svart. Därför påminner vi även om följande.
Valanalysen slog fast att S förlorade valet 2006 på grund av jobben, skolan och bristen på ett regeringsalternativ. Alla dessa tre frågor har stått i centrum för Mona Sahlins förnyelse av S.
Med Ibrahim Baylan som partisekreterare visar Mona Sahlin att förnyelsen fortsätter. Hon kör vidare och använder all kraft till att genomföra det mandat hon fick när applåderna dundrade 17 mars 2007. Och det är inte fel att den svåraste hemläxan – att bilda ett regeringsalterntiv – påbörjades redan hösten 2008. Att vänta till våren 2010 kunde ha blivit ödesdigert.
Vidare: Den egna förnyelsen och bildandet av ett rödgrönt alternativ ska inte ses som två olika processer som nu konkurrerar med varandra. I vår förnyelse ingår det som bekant att partiet ska bli mer öppet och lyssnade. Alla goda idéer föds trots allt inte inom arbetarrörelsen. Vår egen förnyelse har därför en naturlig koppling till den rödgröna processen.
I det läget är varken fest eller kris rätt ord. Det mer realistiska opinionsläget för istället tankarna till Hjalmar Brantings klassiska uppmaning till arbetarna: ”Det är på dig det beror”.
Alltså: Sifosiffror och Sahlin skulle aldrig ha vunnit valet 2010 åt oss automatiskt. Samtidigt har det nya ledarskapet gjort det lättare att andas inom S, och Obama lärde oss att det är individens insats som avgör. Se därför till att använda den nya spelplanen på rätt sätt. Ta strid för våra värderingar där du verkar och sätt jobben främst.
Men: Ett mer lagorienterat ledarskap innebär inte att det är föräldrafritt och hela havet stormar. Välj dina offentliga strider, media älskar som bekant sossar som bråkar.
Blir det fest eller kris efter valet 2010? Skippa chipsen, börja jobba. Det är på dig det beror.
Eric Sundström, chefredaktör