Spåren efter ångbåten

Kultur 160623
|
Skriv ut
 Tipsa en vän
 

– Det la grunden till industrisamhället och välfärdssamhället som vi känner det, säger tidigare borgarrådet Lennart Rydberg om den nu 200-åriga ångbåts­trafiken i Sverige.  

 


Det är 200 år sedan de första försöken med ångbåtar i Sverige. I dag är de en del av historien – men entusiaster finns alltid, och ångbåtarna tuffar än på Mälaren tack vare dessa entusiaster.
En av dem är tidigare liberale borgarrådet Lennart Rydberg, som är ordförande i Föreningen Stiftelsen Skärgårdsbåten och har skrivit en bok om ångbåtsepoken i Stockholm och hur spåren av dem ännu finns kvar.
När ångbåtstrafiken startade på Mälaren gick den mellan städer, inklusive Uppsala, Enköping, Strängnäs och Örebro. I Stockholm var södra delen av Riddarholmen den tidigaste ångbåtshamnen. Ångbåtar utgick från Riddarholmen in på 2000-talet, då båtarna till Göta kanal till slut flyttade därifrån.
1860 började man trafikera landsbygden – de flesta av de linjerna utgick från området kring Kornhamnstorg, nära salutorgen – och det är det som har satt spår i samhällsstrukturen. Båtarna gick tidigt på morgonen från landsbygden för att frakta jordbruksprodukter till marknader inne i Stockholm.

 

– På några år byggdes det upp ett nät av landsbygdslinjer. Det förvandlade förutsättningarna för jordbruket, säger Lennart Rydberg.
Bönderna fick tillgång till en ny, stor och köpstark marknad. Det ledde bland annat till bygget av stora bondgårdar med plats för många kor, när man fick avsättning för stora mängder mjölk. Det anlades också små trädgårdsmästerier med intensiv odling av till exempel grönsaker för försäljning inne i stan.
Ångbåtarna skötte en tid kollektivtrafik på både längre och kortare håll. Till städerna runt Mälaren lika väl som lokaltrafik med ångslupar till Essingeöarna och Danvik – ända fram till 1939 kunde man åka ångslup till Essinge­öarna.

 

Den allra första ångbåtslinjen startade över Mälaren 16 juni 1812 – ett datum som skulle nötas in i alla skolbarn lika väl som diverse kungars dödsdagar, om Lennart Rydberg hade något att säga till om.
Som kompensation för att detta datum inte lyfts fram i läroplanen kan han trösta sig med att Stockholm faktiskt har världens största ångbåtsflotta i reguljär trafik. Varje dag går det till exempel att åka 108-åriga Storskär till Vaxholm, som började sin karriär med att köra mellan Stockholm och Strängnäs 1908.
Nedgången inleddes på 1920-talet, när bussar och bilar började konkurrera med ångbåtarna.
– Vad är det som finns kvar? Det är landsbygdens struktur, säger Lennart Rydberg.
De stora ladugårdarna och de små trädgårdsodlingarna finns ofta kvar men fyller en annan funktion i dag. Och ångbåtsarvet syns också i vägnätet, där många vägar på landsbygden runt Mälaren leder ner till stranden på ett i dag till synes omotiverat sätt. En stenhög ute i vattnet vid kanten kan vara resterna av en ångbåtsbrygga som för hundra år sedan var vital för att försörja huvudstaden med livsmedel.

Information prenumeranterSenasteNummer