Nuder: Ändrade villkor

Ideologi 100308

|

 

Så har då Statistiska centralbyrån SCB summerat förra året i en naken, abstrakt siffra: -4,9 procent.
Under 2009 minskade Sveriges bruttonationalprodukt BNP,  det samlade värdet av allt som produceras under ett år, med nästan fem procent jämfört med 2008. Vi har bakom oss det i ekonomiska termer mest dramatiska året sedan andra världskriget.
 

Är detta verkligen så farligt? Sverige tillhör ju ett av världens rikaste länder. Vi har råd att ta det lite lugnare. Ett enstaka år med negativ tillväxt kan väl inte skada när Sverige har haft så många år med hög och jämn tillväxt?

 

Om det vore så väl. I själva verket är ekonomisk tillväxt en förutsättning för framåtskridande – särskilt om man som socialdemokrat har ambitionen att utjämna orättvisor och skillnader i samhället. Och all erfarenhet och forskning talar sitt entydiga språk.
 

Inget är mer utjämnande än en offentlig sektor som erbjuder alla människor – oavsett ekonomiska förutsättningar – välfärdstjänster och gemensamma försäkringslösningar i livets olika skeden. Därmed är den offentliga sektorns ekonomi avgörande för möjligheten att kunna bedriva socialdemokratisk jämlikhetspolitik. I ljuset av detta är minus 4,9 procent en dramatisk siffra.
 

När BNP minskar med en procent försvagas nämligen den samlade offentliga sektorn med cirka 20 miljarder kronor. Skatteinkomster minskar och utgifter för bland annat arbetslöshet ökar. På samma sätt är förhållandet det omvända i goda tider. När ekonomin växer med en procent tillförs 20 nya friska miljarder kronor till stat, kommuner och landsting i form av ökade inkomster och minskande utgifter. Den gemensamma sektorn är sålunda mycket känslig för upp- och nedgångar i samhällsekonomin.

 

Men det är förstås inte bara den offentliga ekonomin som drabbas när ekonomin i sin helhet krymper.
Produktionsresurser, som det kallas på ekonomprosa och jobb som det heter på vanlig svenska, slås ut och kommer kanske aldrig tillbaka. Och inte nog med det. Även om tillväxten under de närmaste åren tar fart kommer det att dröja länge innan Sverige kommer upp på samma tillväxtbana som före krisen.  Konsekvenserna av finanskrisen 2008/2009 kommer att märkas under många år framöver.
 

Mot den här bakgrunden vill jag höja ett varningens finger till alla som törstar efter en ny, socialdemokratiskt ledd regering.
 

Tro inte att statsminister Sahlin och finansminister Östros kan logga in med sina gamla lösenord i regeringskansliets datorer och fortsätta att regera landet där statsminister Persson och finansminister Nuder slutade. De politiska, ekonomiska och parlamentariska förutsättningarna kommer att vara radikalt annorlunda i oktober 2010 jämfört med i oktober 2006 då vi lämnade ifrån oss nyckelkorten till Rosenbad.

 

För det första har den borgerliga regeringens politik på avgörande sätt ändrat villkoren för att kunna bedriva socialdemokratisk politik. Stora förändringar har genomförts – inte minst de gigantiska skattesänkningarna. Det är önsketänkande att tro att det som regeringen Reinfeldt har gjort enkelt och snabbt kan göras ogjort under den kommande mandatperioden.
 

För det andra kommer finanskrisen att kasta sina mörka skuggor även över nästa mandatperiod. På samma sätt som 90-talskrisen fick konsekvenser långt efter det akuta skedet kommer finanskrisen att påverka många människors liv lång tid framöver.
 

För det tredje kommer inte en socialdemokratisk regering att styra Sverige under den kommande mandatperioden. En röd-grön koalitionsregering är alternativet till en borgerlig koalitionsregering. Vartenda kommatecken i propositioner, instruktioner, regleringsbrev, interpellationssvar och debattartiklar måste de rödgröna ministrarna vara överens om. Så även bedömningen av det ekonomiska läget – själva förutsättningen för att kunna bedriva politik.

 

Jag avundas verkligen inte dem som nu har uppgiften att på en och samma gång tona ned förväntningarna inför ett regeringsskifte och samtidigt gjuta mod i väljarkåren att Sverige behöver en ny regering. Men det är inte omöjligt om valrörelsen mindre handlar om enskilda åtgärder hit eller dit, rot eller rut utan mer om värderingar och färdriktning. Se på USA.
 

Tror någon att det var enskildheterna i Barack Obamas sjukvårdsreform som gjorde att han vann en jordskredsseger? Nej, det var hans förmåga att artikulera amerikanernas vardagsproblem, att han tydligt gav uttryck för sina värderingar och att han målade upp en realistisk vision med sitt presidentskap.
 

Politik är att vilja, sade Olof Palme. Change, översatte Barack Obama.